Alltså ush vad jag har haft ångest inför vaccinet. Självklart ville vi vaccinera Julia men jag känner att 3 månader är för tidigt. Har ju läst på otroligt mycket om vaccin och vi var överens om att vi ville skjuta upp det till hon är 6 månader. Men vi vill jätte gärna till Holland nån gång i oktober (då är hon 4,5 - 5 mån) och det finns ju en stor risk att smittas av kikhosta, då det är de enda hon inte har något skydd mot genom bröstmjölken. Även om det är 98-99% tillfrisknad om man får kikhosta så blir de flesta bebisar otroligt sjuka och måste läggas in och det ville vi inte riskera. Men samtidigt kände jag ändå att hon var för liten. 

 

Bebisar har ju väldigt lite eget immunförsvar, dessutom sitter 75 % av immunförsvaret i magen/tarmarna (så dem rubbas av att man ger vaccin). Med ett så svagt immunförsvar kändes det fel att ge hon ett vaccin där det finns en chans att hennes kropp helt enkelt inte orkar jobba emot eller få ut tungmetallar som finns i vaccinet. Var och är fortfarande väldigt orolig för allt som kan bli av vaccinet. Har inte varit orolig alls för plötslig spädbarnsdöd ( = att barnet dör av okänd anledning) men just i samband med vaccinet och allt jag har läst så känner jag mig orolig för det nu.

 

Jag kunde inte besluta hur vi skulle göra igår på BVC så Mattias fick i princip besluta och det blev vaccin. Hon skrek ännu mer än jag förväntat mig och redan när vi diskuterade om vaccinet med sköterskan så hade jag gråten i halsen. Jag ville verkligen inte men samtidigt så vill jag ju inte att hon ska bli sjuk i något (nog för att nästan alla sjukdomar går att få trots vaccin). Så när det vart bestämt att vi skulle ge hon vaccinet så brast det för mig, och grät när hon fått sprutorna och även flera gånger under dagen. Jag mådde helt galet dåligt. 

 

Hon somnade direkt efter sputorna och sov jätte mycket hela dagen men däremellan var hon ändå någorlunda glad så det gjorde det iaf bättre. Innan vi la oss tog vi tempen på henne och då hade hon 38,4 i feber men det verkade sjunka långsamt under natten. Däremot så kunde jag inte sova alls. Julia är tyst när hon sover i vanliga fall förutom när hon gnäller till då och då en stund innan hon vaknar eller när hon vaknat. Men inatt andades hon konstigt och fick som kväljningar så hon knappt kunde andas ibland eller som att det inte kom luft när hon andades in. Vid 5 gick jag upp med henne och bytte blöja och tog tempen och då hade febern gått ner till 37.4. Först efter det och en amingsstund i sängen så lyckades jag somna. 

 

Hon har fortfarande feber idag men hon är glad när hon är vaken ändå. Hon har blivit röd vid ena sticket och det är hårt där också men hon reagerar inte när man tar där. Hon sover just nu och verkar vilja vila mycket (hon brukar säga till på dagen när hon är trött) men hon är himla ynklig när hon är trött, gråter ena sekunden och sover sen andra och gnyr och gnäller osv. Men det går nog över. 

 

Känner iaf att jag kommer sova med ena ögat öppet ett bra tag framöver.