Vecka 20 (19+4)
Den här veckan fick det bli lite halvdåliga bilder, vi har nämligen inte hunnit ta några fina.
Eftersom bf vart flyttat från 22 till 19 Maj så byter vi även vecka en annan dag. Nästa vecko-inlägg kommer alltså redan på fredag då vi byter vecka då. Så hädanefter blir det alltid på fredagar.
I gravidappen står det:
Barnet är nu 22 cm långt från huvud till stjärt och väger cirka 225 gram i början av veckan och cirka 280 gram vid veckans slut. Barnet växer snabbt och kan nu känna igen din röst. Utvecklingen av sinnesorganen - hörsel, syn, känsel, smak och lukt - kommer nu. Om det är en flicka så finns det redan cirka två miljoner ägganlag i äggstockarna. På huden finns ett vitt fett, så kallat vernix caseosa som skyddar den känsliga huden mot påverkan av fostervattnet. En del barn har kvar en stor del av detta fettlager när de föds. Fram till halva graviditeten växer de flesta barn likvärdigt, men nu börjar de individuella skillnaderna i genetiken göra sig gällande - en del kommer bli långa och smala, andra lite kortare och "knubbiga". Barnets födelsevikt påverkas även av vad mamman äter, så tänk på en allsidig, bra kost.
Mamman:
Du är nu halvvägs i graviditeten! Barnet rör sig mer och mer och nu känner många kvinnor av dom första rörelserna i form av fladder eller kurrande, de regelrätta sparkarna kommer när barnet blivit lite större. Magen blir större när livmodern växer och på en del mammor kan naveln börja puta ut.
Egna tankar:
Allting växer på massor, magen, livmodern, bebisen. Det märks att bebisen är större nu, jag känner henne varje dag och hela dagarna. Ibland bara en liten buff men oftast rör hon riktigt ordentligt på sig och hon verkar otroligt livlig. Vi försökte gissa en sista gång innan ultraljudet vad det kanske kunde vara, ingen av oss hade verkligen någon aning men magkänslan har sagt att det skulle vara en liten tjej från början. Men just för att hon var/är så livlig och sparkar så att jag känner redan så fick vi lite för oss att det nog var en kille ändå, killar har ju tendens för att vara lite galnare i magen. Men det är mest troligt en liten tjej ändå och vi är så lyckliga över det, vi önskade oss det lite.
Jag mår otroligt bra och det är jag riktigt glad för. Ingen foglossning, har inte heller haft så mycket ilningar eller något som jag haft tidigare under graviditeten. Känner mig allmänt lugn och positiv inför allting, jag längtar efter vår lilla tjej och njuter av varje spark eller rörelse. Jag är nästan lite bortskämd och önskar ibland att Mattias kunde få känna henne lika mycket som jag, han får helt enkelt ha handen där oftare för hon reagerar på rörelse på magen. Det känns så fränt att hon växer där inne, tänk att jag har två hjärtan i min kropp. Och att mig kropp tar hand om allting till det kommer ut en färdig bakad bebis i Maj som är hälften mig och hälften Mattias. Det känns fortfarande helt otroligt men nu är det så verkligt att hon är därinne, jag har ju fått se henne nu. Fått se henne böka och dona därinne.
Ultraljudet var verkligen magiskt, jag trodde jag skulle börja gråta av lycka men jag vart så fascinerad över att det faktiskt är en bebis därinne och över hur otroligt mycket hon rörde på sig så jag låg mest där och sa åh och waow. Sen syntes allt jätte tydligt, armarna, benen, tårna och fingrarna. Hennes lilla näsa, hjärnan och hjärtat, ja allt. Barnmorskan sa själv att det syntes ovanligt bra och att det nog berodde på att jag är smal. Hon tyckte också det var otroligt att jag redan känner henne så bra. Det var verkligen det finaste jag har sett hittils i mitt liv, våran alldeles egna bebis. Vi älskar dig redan så mycket, Lilla ärtan! ♥