Då jag föddes hade jag super lite hår men Mattias hade jätte mycket hår när han föddes så vi var super nyfikna om hon hade hår eller inte. Mitt mellan två krystvärkar sa barnmorskan att de syntes en tofs och vi båda vart super glada och bara "åh hon har hår". Jag fick då även känna med handen på den bit av huvudet som redan var ute och det gav mig jätte mycket ny energi så att jag kunde krysta de sista som behövdes för att hon skulle komma ut. 

 

Här började det närma sig slutet och det kom in en tredje kvinna, en finska som var super trevlig och rolig. Även hon sa att "nä inte behövs det klippas något". Hon var där som extra hjälp och skulle ge mig en oxiytocin spruta just när bebisen kommit ut för att livmodern skulle dra ihop sig snabbare. Barnmorskan sa att bara 2 eller 3 krystvärkar till så skulle ärtis vara ute. Jag trodde det var mycket fler kvar så där vart jag ju verkligen taggad, nu skulle hon ut! Jag var helt slut och hade efter att jag börjat krysta sagt många gånger att jag var så trött och framförallt varm. Malin hade gett mig en kall blöt handduk som hon blötte på nytt några gånger under tiden jag krystade. Jag gav även Mattias trötta blickar mellan värkarna men jag kände att all beröm från Mattias och barnmorskan och att det var så nära gjorde att jag orkade.

 

Eftersom Mattias och jag (mest jag) ville ha bilder från förlossningen så hade vi frågat om någon av personerna i rummet kunde ta bilder under slutet. Så under någon av de sista krystvärkarna började Malin fota och det gjorde att jag fick bjuda på en extra värk än beräknat. Under sista krystvärken fick jag sluta krysta och flåsa när huvudet var på väg ut, jag har inget minne överhuvudtaget av att jag tyckte de sved eller gjorde nå speciellt ont där och det gick dessutom snabbt. Under flåsningarna åkte hennes huvud ut och efter det gjorde det inte ont något alls längre för värkarna slutade direkt. Fick trycka på lite lätt därefter och då kom resten av vår fina dotter ut. 

 

Hon hade navelsträngen runt sig och under ena armen och började gråta direkt. Hon fick ligga nedanför mig nån minut då hon torkades av och fick en k-vitamin spruta. Under tiden kollade Mattias och jag på varandra, grät en skvätt och pussades. När hon fick komma upp på bröstet så tog jag emot henne och la hon på mig och då slutade hon gråta direkt. Hon var väldigt vaken och kollade sig omkring. Mattias och jag ville ha sen avnavling så hon fick ligga en bra stund på bröstet innan barnmorskan kände så navelsträngen slutat pulsera (mer än hälften av barnets blod finns i navelsträngen och det är jätte bra för barnet om navelsträngen får sluta pulsera efter att barnet har tagit sitt första andetag, då åker allt blod över till henne och navelsträngen blir vit istället för blå innan den klampas och klipps). Under tiden tog Mattias lite kort på oss (bilden vi la upp på fb bland annat) och även Malin (undersköterskan) tog lite kort på oss alla tre. Barnmorskan satte ett band med samma nummer som jag hade runt armen på lilla ärtans ena vrist och när navelsträngen blivit helt vit och slapp så klampade barnmorskan den och så fick Mattias klippa den. 

 

Efter att navelsträngen klippts så skulle moderkakan ut. Jag har ju hört att man ska krysta ut moderkakan och jag vet inte om det beror på att vi hade sen avnavling (det kan göra att moderkakan nästan släpper av sig själv, alltså också positivt) men jag behövde då inte krysta (!?). Hon drog lite lätt i navelsträngen om jag fattade rätt och tröck lite på magen (vilket gjorde skitont, mer ont än själva förlossningen) och då släppte den direkt och kom ut direkt också. 

 

Nu var det dags att bli undersökt för att se om jag hade gått sönder något. Hade bara fått en liten reva/bristning på inre blygdläppen på ena sidan och den ville barnmorskan sätta lite skönhetsstygn i så att det skulle läka fint. Bedövningssprayen sved och sen var det obehagligt när hon sydde men annars gick det bra. Nyfiken och knäpp som jag är så bad jag om en spegel efter det för jag ville se hur det såg ut det hon sytt och även allt annat, barnmorskan förklarade och visade tydligt och jag är idag glad att jag vågade be om att få se. Jag fick därefter hjälp med att ta på mig nättrosor och en jättebinda och sen fick jag börja amma. Under tiden kom Malin in med den berömda förlossningsbrickan men hade fullt upp med bebisen så kunde inte riktigt äta så det fick vänta till senare. Mattias började istället mata mig med twixgodisar jag fått utav pappa i holland, jag var ju så slut och efter förlossningen vart jag direkt jätte törstig och hungrig och behövde energi. På mitt ena bröst är bröstvårtan lite inåtvänd så ärtis hade svårt att få tag på den sidan. Vi fick då en amningsnapp och den använder vi fortfarande idag. Vi vart lämnade i rummet för oss själva en liten stund, jag ammade i ca 30 minuter på varje bröst och lyckades fika lite.

 

Efter det kom barnmorskan in igen och lilla ärtan skulle mätas och vägas, 3035 gram och 50 cm lång. Mattias fick med hjälp av barnmorskan ta på hon första blöjan och sen fick han hålla henne medan jag fick gå och duscha av mig lite. Fick även försöka kissa i duschen och det gick jätte bra. Eftersom allt såg bra ut efter duschen så tog de bort PVK:n jag hade i handen och strax därefter fick jag sätta mig i en rullstol med ärtis i famnen och så vart vi körda till BB. Tror klockan var kring halv 6 när vi kom till BB men tror jag skriver ett inlägg om tiden där en annan gång. 

 

Jag känner i alla fall att förlossningen inte hade kunnat gå något bättre, rena drömförlossningen. Kände direkt hon var ute att jag ville göra om det. Det var så häftigt och stort och jag känner mig så stark som har klarat av det. Med nästa barn kommer jag garanterad vara nervös inför förlossningen för det kan som bara gå sämre.

 

Det tog 12 timmar från första värk till hon var ute och jag tyckte inte det gjorde så värst ont i något stadie. Fick super mycket beröm hela tiden för de tyckte jag hade sån otrolig kontroll över min kropp och andades jätte bra. De tyckte att jag skulle komma på föräldrautbildningar och visa blivande mammor hur man ska andas under en förlossning. Är även jätte glad att vi hade med kameran så vi kunde få jättefina bilder från hela förlossningen, även bilder man inte visar någon annan, haha. 

 

Direkt efter förlossningen så började jag sakna magen, det har varit och är fortfarande som en sorg att den är borta och jag önskar fortfarande att graviditeten varade längre än 40 veckor. Känner ofta på magen och tänker på hur det var att vara gravid. Det var så mysigt att ha hon därinne och jag älskade det och kände mig så vacker. Har inte känt några fantomsparkar alls utan känslan som fanns när hon var i magen och rörde sig försvann direkt. Jag vill definitivt ha ett eller två till barn men innan nästa vill jag låta kroppen återhämta sig ordentligt och jag vill hinna träna och stärka upp kroppen. Vill även hinna njuta i lugn och ro av dottern vi nu har, vi längtade ju så efter henne och nu har hon ju hunnit vara hos oss i snart 2 månader redan. Tiden går så fort, det känns fortfarande som att det var nyss jag födde henne ♥