Vecka 17 (16+0)
I min gravidapp står det:
Bebisen:
Barnet är nu 11-12 centimeter långt från huvud till stjärt och väger cirka 90 gram i början av veckan och 120 gram vid veckans slut. Huvudet är ännu stort i förhållande till kroppen, men det börjar se mer proportionerligt ut. Ögonen är slutna, men de har blivit större och ögonfransar och ögonbryn har vuxit. Underhudsfett börjar lagras, det hjälper bebisen att hålla värmen samt ger energi. På huvudet växer mer och mer hår. Alla fingrar och tår har nu små naglar. Barnet pumpar runt 24 lite blod per dygn. Barnet blir medvetet om ljud utifrån och kan reagera på dem
Mamman:
Din livmoder är nu lika stor som ett bebishuvud. Livmoderns övre del är ungefär mitt emellan ditt blygdben och din navel. Den ökade blodvolymen gör att en del kvinnor känner sig ovanligt varma, får ökad svettning eller blir extra andfådda. Många kvinnor blir även täppta i nästan eftersom slemhinnorna svullnar vilket tros bero på hög halt av graviditetshormoner. Slidan kan avge en ökad mängd sekret. Så länge som flytningarna är doftfria är det inget att oroa sig för.
Egna tankar:
Först tycker jag det är riktigt jobbigt att gravidappen säger en sak om vikt och längd, boken från barnmorskan en annan sak och 1177 också nånting annat. Om jag gissar rätt så är bebis kring 14-15 cm, inte 11-12 och väger mellan 120-150 gram. Det är typ en beräkning efter alla olika källor tillsammans haha.
Det är i princip som förra veckan förutom att magen nog har växt lite till, illamåendet blivit ännu lite mindre och jag tror jag känt någon mer buff. Men är svårt än att veta om det är bebisen eller luftbublor eller något annat. Tänk, lagom till årsskiftet är vi halvvägs i graviditeten. Det känns så läskigt men samtidigt så spännande på något sätt. Kommer bli sån skillnad när vi äntligen fått se bebis på ultraljudet och kanske fått veta vad det är för kön.
På tal om det så har jag blandade känslor kring ultraljudet. Jag har längtat massor till dess och ju närmare vi kommer den 22a december ju pirrigare blir jag. Känner redan nu att jag inte kommer veta vars jag ska ta vägen av nyfikenhet och nervösitet den dagen. Samtidigt känner jag rädsla. Då kommer de kunna se om bebisen mår bra, har missbildningar, hjärtat slår ja allt sånt. Blir så rädd att det ska vara något fel. Vill bara att vi ska få gå därifrån glada och lyckliga och kanske veta lite mer om vår bebis. Hoppas det blir så!